Har varit hemsk. Det började med att jag efter jobbet förra tisdagen kände mig rätt risig. Jag valde att hoppa träningen (klokt drag) och stannade hemma i lite frossa och illamående. Jag jobbade onsdagen men kände mig lika kass på kvällen och gick till sängs tidigt. Där small det till och jag blev liggandes tors, fre, lör mer eller mindre helt utslagen med feber, hosta, förkylning (ni vet en såndär som bara killar får) samt muskelverk.
Jag orkade absolut ingenting, allt var pest och pina. Det gjorde nästan ont att bara tänka. Jag var trött men hade svårt att sova.

Det var skit helt enkelt. Och mitt i allt elände så har vi även en sjuk Sam. Sam ville inte sova, han sov inte många timmar varje natt. Vaknade lagom till man själv gick ock la sig. Stortjöt tills han plockades upp och sen var det bara Ronja eller Emil nere vid TV:n som gällde.

Och här ”fick vi igen” för att vi brukar leka och skoja med sam genom att ”låtsas sova”. Ni vet man blundar och snarkar högt när han är på väg bort någon stans. Han vänder då alltid om, springer tillbaka till en och slår en tills man ”vaknar med ett ryck”. Jätteskoj lek (när man gör den medvetet). Inte lika skoj när man faktiskt försöker sova bredvid honom 03.20 mitt i natten medan han kollar på Emil.

SMACK! sa det så fort man somnade till en sekund. Och så skrattar han och tycker ”visst är jag rolig nu pappa”?
- Mmmmmm

Anyhow. Den som helt klart hade det jobbigast och som är värt ett stort fett diplom (laminerat och allt) är min fru. Hon hade att göra med en mer eller mindre förlamad man och en dryg, nejsägande, och allmänt jobbig son. Så STORT tack till dig älskling. Du var en ängel under dessa tunga dagar.

STORT TACK även till pappa och Berit som ställde upp som barnvakt under helgen så att jag kunde ligga livlös hemma själv när Carina jobbade. 

Nu är jag dock på benen igen, jobbig hosta men det kan jag leva med.
Alive and kicking, dags att börja beta av min backlogg!