Alla som känner Carina vet att hon är en jäkel på att prata. Truten går i ett, och det diskuteras vitt och brett om litet och om stort.
Hon håller gärna igång flera trådar samtidigt och det är inte alltid, faktiskt mer ofta än sällan, som dialogen leder till något konkret.

Ibland blir det så praktiskt att hon mer eller mindre har en dialog med sig själv hon liksom ställer frågorna och svarar själv. Jag sitter och mm:ar och oj:ar där det blir luckor.

Jag har utvecklat en imponerande variation av mm:anden och oj:anden för att kunna hålla igång dialoger från min kant. Det är inte för att jag inte uppskattar ett samtal med min fru, utan snarare att hon i de flesta fallen bara vill prata av sig. Som om hon liksom samlat på sig en massa prat i en bubbla under sin arbetsdag. När hon sen kommer hem pyser allt ut.

Ungefär som när man är kissnödig och har hållt sig jättelänge. Det går inte att hålla emot hur länge som helst, och man kan inte stoppa det när man väl ”släppt till”.
Ja, så tror jag att det är.

Här om natten så slog det mig igen. Hur mycket har den där kvinnan att säga egentligen. I princip varje gång jag lägger mig efter att C redan har somnat så hör jag henne prata i sömnen. mer ofta än sällan.

Det är nästan alltid jobbrelaterat. Som om hon stod i kassan och förklarade något för en kund.
Jag tror hon, i sömnen, tar tillfället i akt och säger sånt som hon önskat att hon sagt direkt till dryga och jobbiga kunder. För hon låter oftast rätt mallig och liksom jag-ler-mot-dig-men-du-inser-att-du-har-fett-fel-va-idiot-minen.