Har kommit på mig själv att tveka när jag ska ta ett ställningstagande (i olika frågor och vid olika tillfällen).

Eftersom att jag vet att få saker här i livet är absoluta betyder det att det inte finns ett rätt eller fel svar. Det finns, som jag brukar kalla det ”flera synvinklar”, på en fråga/problem. Flera rätta svar helt enkelt.

Problemet med ovanstående tänk är att jag då får svårt att säga vad jag tycker (för jag tycker för mycket, eller svamlar om för mycket ”det beror på”). För det är ju så… det beror på.

Egentligen ser jag ovanstående som en styrka. En bra egenskap.
Framförallt i en dialog med någon/några.
Problemet blir dock tydligt när jag måste sätta något på pränt (typ blogga). För då måste jag ta ett ställningstagande till vilken ”synvinkel” som jag tycker är ”rätt”.

Jag tror att detta är en stor orsak till att jag inte spottar ur mig så många bloggposter faktiskt.
Ovanstående i kombination med en rädsla för att bli missförstådd (tror jag) har stoppat många tankar från att hamna här i bloggen.
För brist på tankar är det absolut inte ;-) .

Jag tänker inte lova massa fler bloggposter i och med denna insikt (för vis för att gå i den fällan). Men jag hoppas att detta gör att jag har eliminerat ett hinder på vägen och att jag framöver ”vågar” skriva om vad jag tycker, även om jag att det inte är någon absolut sanning.
Jag hoppas att jag ”vågar ha fel”, för det är nog vad det handlar om?

Någon som förstod denna bloggpost tro?

/Mattias liggandes under täcket i sängen bloggandes med min iPhone.