Någonstans mitt i deras resa mot Söderhavet för att rädda Pippis pappa så har de hamnat på en vulkan-ö där de råkar springa på en soptipp med en propeller. Pippi tjuter: ”TITTA, ett flygplan”. Tommy (eller om det är tråk-Annika) säger: ”Nej men Pippi… det är ju bara en propeller”).
Vi kan BYGGA ett flygplan säger pippi och så hittar hon en cykel som får bli motor och ett gäng tomma trälådor som får bli skrovet.

Å ja ba: Hö hö hö.. så jävla overkligt. Okej att hon hittade allt det där på tippen, men hammaren och spiken då? Låg det där på tippen också eller hade hon med sig det i sin väska? (jag tänker alltså ovanstående med ett överlägset leende på läpparna som om jag liksom är lite smartare och lite snyggare).

Det roliga är att jag nästan ALLTID vid just den scenen tänker detta och alltid förundras över hur ”dumma” manusförfattaren har varit som liksom gjort det så uppenbart overkligt (?).

Att hon sen till vardags lyfter hästar, kastar upp dumma ungar i träd, samt har en kappsäck med pengar som aldrig kan ta slut, kanske borde ha gjort mig mindre förvånad kan man tycka.