Posts tagged Milo
Lever du livet?
4Lever du livet, eller låter du dagarna bara passera?
I fredags var jag på begravning (RIP farfar), det var vackert och sorgligt. Jag tänkte mycket på min farfar när vi satt i kapellet och tog farväl en sista gång. Men jag tänkte också mycket på livet rent allmänt. Det blir liksom väldigt påtagligt i en situation som den att livet är jäkligt kort.
Det här ska inte bli en djupt inlägg om meningen med livet, men jag vill ändå skriva av mig lite av mina tankar. Om inte annat för att påminna mig själv om det, för det glöms snabbt bort.
Så, Mattias, tänk på att livet är kort och kan vara slut betydligt mycket snabbare än du har planerat. Lägg inte för mycket tid på att planera och tänka långsiktigt, lev livet nu och hela tiden. Tänk på att varje dag, timme, minut som du slösar bort på saker som i ”det stora hela” är helt irrelevant (vilket i princip det mesta är) är meningslösa.
Försök fylla livet med tillfällen du mår bra av och som du minns. Gör inte en så stor sak utav det, de tillfällen hittills som fått dig att må bra är tämligen enkla saker som att umgås med familjen, släkten och dina vänner.
Ta dig tiden att njuta av dessa glädjetillfällen.
Försök sprid glädje och positiva vibbar till alla i din närhet, det mår dem och världen bättre utav. Tänk på att du alltid har ett VAL att se det negativa i något eller inte. Det kanske inte alltid finns något positivt i en situation, men du har alltid valet att inte haka upp dig på det negativa.
Helt enkelt, tänk på vad du sänder ut för signaler. För det påverkar.
Boka in och genomför aktiviteter som får dig att må bra (behöver inte vara jättestora saker som är svåra att planera in och genomföra).
Tänk på att det lättaste som finns är att övertala dig själv varför du inte skulle ha tid och således bara skjuta det på framtiden hela tiden.
Berätta för Sam, Milo och Carina att du älskar dem. Varje dag.
Definitionen av sovmorgon
3
Det är intressant att se hur min definition av sovmorgon har skiftat sedan jag fick barn.
Innan jag blev förälder så vill jag minnas att 10:00 var ”normal tid” att gå upp på en ledig dag, hade man varit ute på ”galej” kvällen innan så var det inte ovanligt att man kanske sov fram till 12-snåret (med en viss ångest).
Sen kom Sam och med honom tidiga mornar. Successivt började man omdefiniera begreppet ”sovmorgon”.
Att få sova till 08:00 är VERKLIGEN sovmorgon (att jämföras med typ 12:00 tidigare). Står klockan på 7 så blir man rätt så nöjd och tycker att det har varit en ”bra natt”. Sam snittar nog just nu på 6-6:30, så ovanstående är alltså vad jag nu kallar sovmorgon.
Det finns de mornar när han vaknar 05-nånting och då är man inte bara TRÖTT man är DÖD. Och att behöva gå upp då är som att få en mental knytnäve i nyllet och man funderar starkt på att lägga ut barnet på blocket. På riktigt!
Sen kom Milo och då blev det, utöver tidiga mornar, även ett par löppass mellan vårt och barnens rum mitt i natten (välling eller napp). Och plötsligt tänker man liksom ”fan, tänk om jag vaknar av att Sam väcker mig vid 05-nånting… fatta vad grymt att få sova ostört SÅ LÄNGE liksom”.
Men det finns tröst! Det finns en sak som gör att man orkar genomlida denna mentala misshandel med i alla fall ett litet leende på läpparna, och det är vetskapen av att vi är ”mitt uppe i det” (2 barn känns lagom just nu). Vi har liksom kommit halvvägs och behöver nu bara bita ihop ett litet tag till, sen vänder det.
Men det är INTE trösten! Trösten är att många av mina vänner (båda mina systrar) har det framför sig!
Vad är det man säger? Skadeglädje är den enda sanna glädjen…
Lycka till hörrni… Zzzzzzzzzzzzzzzzzz
En sammanfattning av 2009
5Nu när vi har kommit in på det nya året så känns det lämpligt för en liten tillbakablick på året som gick. För att göra det enkelt för mig och roligare för er så tar vi tillbakablicken visuellt (varning: många bilder!):

Det blev ett bröllop till. Jenny och Fredrik överraskade alla när de "lurade" oss till en 30årsfest...
Oj, orkade du ner dig ända hit?
Fantastiskt vad man hinner med på ett år, och vad mycket som händer. Sam har gått från att i princip vara stum i början av 2009 till att bli en riktig pratkvarn. Ungefär som mor sin
Ser fram emot ett spännande 2010!
Lite bilder på Milo
1Eftersom jag inte är den mest frekvente bloggaren (har jag hört) så såg jag idag att det inte fanns så mycket skrivet om Milo. Så tänkte jag skulle ta och bjussa på lite bilder från telefonen:
Sam har blivit storebror!
5Tänkte att det var dags att befria er från Sams röv här på bloggen och istället berätta om något underbart som hänt.
I onsdags var vi bjudna på grillning hemma hos ett par vänner till oss som har en jämnårig med sam. Det bjöds på fantastisk god mat (tack Maria och Henrik) och Sam lekte (läs: bråkade om leksaker) med Filip.
När vi kom hem la vi Sam direkt och laddade för ett avsnitt av The Amazing Race. Jag gick ner för att ladda TV:n medan Carina gick på ”huset”.
Det dröjde inte lång tid innan Carina ropade:
- Mattias…
- Ja
- Ehh.. jag tror vattnet gick?
Mycket riktigt. Vattnet hade gått och 06:45 morgonen därpå (torsdags) föddes lilla Milo. 2 veckor för tidigt. Yeah!
Förlossningen gick bra och Milo vägde 3145 g när han kom ut och var 48 cm lång.
Vi kom hem dagen efter och vi har sedan dess försökt anpassa oss till den nya omställningen.
Just nu sitter Sam och tittar på Anki och Pytte (som för övrigt är så förbannat tråkigt) medan Milo ligger och mökar. Imponerande hur så mycket fis ryms i en sån liten kropp.





















































Senaste kommentarerna