I fredags var jag på begravning (RIP farfar), det var vackert och sorgligt. Jag tänkte mycket på min farfar när vi satt i kapellet och tog farväl en sista gång. Men jag tänkte också mycket på livet rent allmänt. Det blir liksom väldigt påtagligt i en situation som den att livet är jäkligt kort.

Det här ska inte bli en djupt inlägg om meningen med livet, men jag vill ändå skriva av mig lite av mina tankar. Om inte annat för att påminna mig själv om det, för det glöms snabbt bort.

Så, Mattias, tänk på att livet är kort och kan vara slut betydligt mycket snabbare än du har planerat. Lägg inte för mycket tid på att planera och tänka långsiktigt, lev livet nu och hela tiden. Tänk på att varje dag, timme, minut som du slösar bort på saker som i ”det stora hela” är helt irrelevant (vilket i princip det mesta är) är meningslösa.

Försök fylla livet med tillfällen du mår bra av och som du minns. Gör inte en så stor sak utav det, de tillfällen hittills som fått dig att må bra är tämligen enkla saker som att umgås med familjen, släkten och dina vänner.

Ta dig tiden att njuta av dessa glädjetillfällen.

Försök sprid glädje och positiva vibbar till alla i din närhet, det mår dem och världen bättre utav. Tänk på att du alltid har ett VAL att se det negativa i något eller inte. Det kanske inte alltid finns något positivt i en situation, men du har alltid valet att inte haka upp dig på det negativa.

Helt enkelt, tänk på vad du sänder ut för signaler. För det påverkar.

Boka in och genomför aktiviteter som får dig att må bra (behöver inte vara jättestora saker som är svåra att planera in och genomföra).
Tänk på att det lättaste som finns är att övertala dig själv varför du inte skulle ha tid och således bara skjuta det på framtiden hela tiden.

Berätta för Sam, Milo och Carina att du älskar dem. Varje dag.