I fredags var jag på begravning (RIP farfar), det var vackert och sorgligt. Jag tänkte mycket på min farfar när vi satt i kapellet och tog farväl en sista gång. Men jag tänkte också mycket på livet rent allmänt. Det blir liksom väldigt påtagligt i en situation som den att livet är jäkligt kort.

Det här ska inte bli en djupt inlägg om meningen med livet, men jag vill ändå skriva av mig lite av mina tankar. Om inte annat för att påminna mig själv om det, för det glöms snabbt bort.

Så, Mattias, tänk på att livet är kort och kan vara slut betydligt mycket snabbare än du har planerat. Lägg inte för mycket tid på att planera och tänka långsiktigt, lev livet nu och hela tiden. Tänk på att varje dag, timme, minut som du slösar bort på saker som i ”det stora hela” är helt irrelevant (vilket i princip det mesta är) är meningslösa.

Försök fylla livet med tillfällen du mår bra av och som du minns. Gör inte en så stor sak utav det, de tillfällen hittills som fått dig att må bra är tämligen enkla saker som att umgås med familjen, släkten och dina vänner.

Ta dig tiden att njuta av dessa glädjetillfällen.

Försök sprid glädje och positiva vibbar till alla i din närhet, det mår dem och världen bättre utav. Tänk på att du alltid har ett VAL att se det negativa i något eller inte. Det kanske inte alltid finns något positivt i en situation, men du har alltid valet att inte haka upp dig på det negativa.

Helt enkelt, tänk på vad du sänder ut för signaler. För det påverkar.

Boka in och genomför aktiviteter som får dig att må bra (behöver inte vara jättestora saker som är svåra att planera in och genomföra).
Tänk på att det lättaste som finns är att övertala dig själv varför du inte skulle ha tid och således bara skjuta det på framtiden hela tiden.

Berätta för Sam, Milo och Carina att du älskar dem. Varje dag.

Jag tänkte bara berätta om två roliga citat från Carinas mun nyss när hon skulle lägga sig.

Hon har gått upp på övervåningen för att lägga sig och skriker till mig på nedanvåningen att ta med Cyrlex (allergi) på väg upp.
M: Har du vatten där uppe?
C: Nej!
Jag tar med mig ett glas vatten och en cyrlex upp..
C: Men jag sa ju att jag hade vatten här uppe?
M: Eh, nej. Jag frågade ju om du hade vatten, och du sa NEJ.
C: Ja, jag sa Nej. Men DU SA ”HAR DU VATTEN?”
M: Ehh. Ja precis.
C: Fan

5 minuter senare
C: Eurovision börjar nio imorgon
M: Åfan. Sent! När slutar det då?
C: Tolv kanske..
M: ….
M: Men va fan. Det är ju i Ryssland i år. Dom ligger ju före oss i tiden. Börjar dom elva där då eller? Skumt.
C: Tror du dom ligger två timmar före?
M: Ja, varför inte. Det är ju en timma i Finland.
C (med lite är-du-dum-i-huvudet-mattias-röst): Men hallå. Tror du att det blir fler timmar ju längre man åker eller?
M: Eh. Ja!

Äsch.. blev ju inte lika roligt när jag skrev det nu.
Kan berätta att det var hysteriskt roligt där uppe i alla fall.

Nä, nu ska jag kolla på ett avsnitt av Apprentice UK.

Nedan en bild av Sam uppbyggd utav 2604 st bilder från våra resor tillsammans.

Jag älskar dig Carina. Igår, idag och imorgon!

Bakgrund: Carina har gått och lagt sig vid 22.00 medan jag sitter kvar uppe och ”jobbar”.

Jag insåg min roll vid förra graviditeten, så nu blir jag inte lika förvånad.

Puss älskling.