När man funderar över problem och vill hitta lösningar handlar det om att lyfta blicken. Att abstrahera, för att komma till roten av problemet.
För problem har vi överallt, stort som litet. Vi måste fundera på vad det är vi faktiskt vill lösa. Toyota gör det genom att fråga varför minst fem gånger.

Och om vi rannsakar oss själva just nu. Plockar bort allt som faktiskt inte är så viktigt. Är inte klimatkrisen det vi borde fokusera på mest just nu?

Diskussionen har intensifierats de senaste åren, och jag tror att vi alla har reflekterat över problemet ett par gånger.

Jag tror också att alla kommer fram till ungefär samma sak. Något måste göras. Och någon måste göra det.

Men vem fan är någon? Och vad fan är något?

Jag har precis tittar på följande två TED-talks:

Och det som skrämmer mig mest är att jag vet jag, kanske inte i morgon men om en vecka, har tappat fokus igen. Och jag är rätt övertygad om att detta inte bara gäller mig.

Vi åker iväg och köper ett par energispar-lampor på ICA och tycker att vi har dragit vårt strå till stacken?

Detta inlägg kanske är både rörigt och luddigt, men jag säger som LeMarc ”det är sent och jag vill säga nånting till dig snabbt”.

Skriver jag det inte nu gör jag det säkert inte alls. Och det är just det som skrämmer mig. Hur förändrar jag den attityden.