Få dagar passerar här i livet utan att jag reflekterar och funderar över vem jag är. Hur ska jag vara? Hur ska ”man” vara?
Vad har jag för svagheter? Vad har jag för styrkor? Vad kan jag göra bättre? Vad kan jag tänka på?

Just det här med svagheter var något jag snöade in mig på här om dagen då jag av oförklarlig anledning (som i de flesta fall när man låter tanken skena iväg) gled in på jobbintervjuer. Vid en jobbintervju brukar en av standardfrågorna vara:
Kan du nämna tre styrkor och tre svagheter hos dig själv? (En fråga som för övrigt kan tyckas vara rätt meningslös. För som svar säger man alltid en svaghet som på något sätt även kan tolkas som en styrka – naturligtvis. Har svårt att tänka mig att någon rapar upp: Jag är lat, jag brukar komma sent till jobbet, och jag är väldigt oengagerad. Som sina svagheter?)

Men hur som helst, vad är då mina svagheter? Eller snarare.. vilken är min största svaghet?

Efter en hel del självrannsakan har jag kommit fram till att det är ”att avsluta saker”. Jag är bra på att starta saker, men känner att jag på något sätt ”tappar farten” med tiden. Elden blir till glöd och jag får svårare och svårare att motivera mig.

Om man kan identifiera sina svagheter kan man också jobba på dem, och det gör jag dagligen. Om några år hoppas jag kunna stryka denna från min lista.

Att ändra beteenden och egenskaper hos sig själv är ingen enkel sak. Anledningarna till att vi beter oss som vi gör ligger djupt och komplext förankrat i våra referensramar, upplevelser, värderingar och prioriteringar.