Kvoteringar i styrelser?
Det dök upp en fråga i forumet på familjelycka.se angående kvoteringar i styrelser.
Jag säger nej tack! till lagstadgad kvotering.
Jag tror att grundproblemet är inställningar och attityder, och det är inget man blir av med i en handvändning.
En attitydförändring i dessa frågor har redan skett anser jag, men vår generation har inte kommit upp i styrelserummen ännu. När vi väl är där blir det nog bättre.
Sen tror jag faktiskt att det finns jobb där det är generellt mer killar och jobb där det är generellt mer tjejer. På grund av att vi killar och tjejer ÄR olika.
Men kan också se det ur en darwinistisk synvinkel:
Om det är ”sämre” med en styrelse som bara har killar jämfört med en styrelse som är blandad så kommer den ”bättre” styrelsen med tiden att utplåna den ”dåliga”.
”Survival of the fittest”
Vad tycker ni?
Jag är helt emot kvoteringar!!! Jag anser att den som är bäst lämpad skall sitta på en post…sen om det är en man eller kvinna skiter jag fullständigt i. Den kvinna som verkligen verkligen vill sitta på en styrelsepost gör förmodligen det eller kommer förmodligen göra det. Det kanske inte är så många kvinnor som vill sitta där…jag skulle absolut inte vilja göra det.
En annan sak som jag reflketerade över för några veckor sedan var att för vissa platsannonser på vissa jobb som är kvinniligt representerade söker dom ofta manliga sökande. Inget fel i det. Men dom vill få män att gå över till kvinnoyrken och vice versa. Men om vi tar alla typiska kvinnoyrken…finns det inte en anledning till att det är kvinnoyrken…kan det inte helt enkelt vara så att kvinnorna vill jobba där och vice versa för mansdominerande jobb.
Sen håller jag helt med om att varför kan vi inte acceptera att vi är OLIKA. Jag som tjej pysslar gärna mer med hemmet och min sambo meckar hellre med bilar….vad är det som är så fel med det. Vi är olika!!!!!!
Jag har alltid varit mot kvotering och kommer alltid att vara mot kvotering vad det än gäller. Spelar ingen roll om det handlar om platser på universitet, val av partiledare eller vilka som ska sitta i en styrelse.
För mig betyder kvotering att: du kom inte in för att du är den bästa kanidaten! Du kom endast in för att du är man/kvinna, svensk/invandrare, fattig/rik etc etc.
Jag skulle ta det som en förelämpning om jag vart invald i en styrelse genom kvotering och inte för att jag var den bästa människan för jobbet.
Sedan när det gäller bristen på kvinnor i företagsledningar tror jag att svaret är enkelt. Det har funnits företag i Sverige i hundratals år nu, hur många av dessa har startats av kvinnor? Väldigt få! Än i dag då betydligt fler kvinnor startar företag mot hur det såg ut förr så startas ändå majoriteten av företagen av män.
Inte fören minst 20 – 30 år efter att hälften av alla nya företag startas av kvinnor så kan vi förvänta oss att hälften av de i företagsledningarna är kvinnor.
Jag håller absolut inte med dig om att kvinnor inte är lämpade för styrelsepositioner. Jag tror att det finns lika många oskickliga och oambitiösa män som aldrig skulle passa i en företagsstyrelse, som det finns kvinnor. Och lika många duktiga dito som kvinnor. Sen är det ett problem att kvinnor kanske inte vågar satsa mot toppen, för att de känner att män ändå inte tror de kan (precis som du verkar tro).
Kvotering är inte lösningen för mig heller, men jag har väldigt svårt att se att kvinnor ska våga satsa när samhället präglas av bland annat din syn på att kvinnor passar bättre för vissa jobb. Kvinnorna kanske har fått höra av sina fäder (och mödrar) från barnsben att det här med eget företag och chefsjobb, det är inget för tjejer. Bli sjuksköterska som mamma istället. Något killarna garanterat inte fått höra av sina färäldrar.
För övrigt fick kvinnan rösträtt 1921, och då blev hon även fullt myndig vid 21 års ålder OM hon var gift. 1945 kom förbudet att avskeda kvinnor p g a moderskap eller äktenskap. 1950 fick även kvinnan vara förmyndare till sina barn. Det har inte direkt varit guldläge för kvinnor att starta eget under ”flera hundra år”.