I fredags var jag på begravning (RIP farfar), det var vackert och sorgligt. Jag tänkte mycket på min farfar när vi satt i kapellet och tog farväl en sista gång. Men jag tänkte också mycket på livet rent allmänt. Det blir liksom väldigt påtagligt i en situation som den att livet är jäkligt kort.

Det här ska inte bli en djupt inlägg om meningen med livet, men jag vill ändå skriva av mig lite av mina tankar. Om inte annat för att påminna mig själv om det, för det glöms snabbt bort.

Så, Mattias, tänk på att livet är kort och kan vara slut betydligt mycket snabbare än du har planerat. Lägg inte för mycket tid på att planera och tänka långsiktigt, lev livet nu och hela tiden. Tänk på att varje dag, timme, minut som du slösar bort på saker som i ”det stora hela” är helt irrelevant (vilket i princip det mesta är) är meningslösa.

Försök fylla livet med tillfällen du mår bra av och som du minns. Gör inte en så stor sak utav det, de tillfällen hittills som fått dig att må bra är tämligen enkla saker som att umgås med familjen, släkten och dina vänner.

Ta dig tiden att njuta av dessa glädjetillfällen.

Försök sprid glädje och positiva vibbar till alla i din närhet, det mår dem och världen bättre utav. Tänk på att du alltid har ett VAL att se det negativa i något eller inte. Det kanske inte alltid finns något positivt i en situation, men du har alltid valet att inte haka upp dig på det negativa.

Helt enkelt, tänk på vad du sänder ut för signaler. För det påverkar.

Boka in och genomför aktiviteter som får dig att må bra (behöver inte vara jättestora saker som är svåra att planera in och genomföra).
Tänk på att det lättaste som finns är att övertala dig själv varför du inte skulle ha tid och således bara skjuta det på framtiden hela tiden.

Berätta för Sam, Milo och Carina att du älskar dem. Varje dag.

Jo jag vet… skit trist inlägg efter typ två månaders tystnad. Men vem bryr sig, snart har jag 20 papp och kan köpa nya vänner!

Innan jag blev förälder så vill jag minnas att 10:00 var ”normal tid” att gå upp på en ledig dag, hade man varit ute på ”galej” kvällen innan så var det inte ovanligt att man kanske sov fram till 12-snåret (med en viss ångest).

Sen kom Sam och med honom tidiga mornar. Successivt började man omdefiniera begreppet ”sovmorgon”.

Att få sova till 08:00 är VERKLIGEN sovmorgon (att jämföras med typ 12:00 tidigare). Står klockan på 7 så blir man rätt så nöjd och tycker att det har varit en ”bra natt”. Sam snittar nog just nu på 6-6:30, så ovanstående är alltså vad jag nu kallar sovmorgon.
Det finns de mornar när han vaknar 05-nånting och då är man inte bara TRÖTT man är DÖD. Och att behöva gå upp då är som att få en mental knytnäve i nyllet och man funderar starkt på att lägga ut barnet på blocket. På riktigt!

Sen kom Milo och då blev det, utöver tidiga mornar, även ett par löppass mellan vårt och barnens rum mitt i natten (välling eller napp). Och plötsligt tänker man liksom ”fan, tänk om jag vaknar av att Sam väcker mig vid 05-nånting… fatta vad grymt att få sova ostört SÅ LÄNGE liksom”.

Men det finns tröst! Det finns en sak som gör att man orkar genomlida denna mentala misshandel med i alla fall ett litet leende på läpparna, och det är vetskapen av att vi är ”mitt uppe i det” (2 barn känns lagom just nu). Vi har liksom kommit halvvägs och behöver nu bara bita ihop ett litet tag till, sen vänder det.

Men det är INTE trösten! Trösten är att många av mina vänner (båda mina systrar) har det framför sig!

Vad är det man säger? Skadeglädje är den enda sanna glädjen…

Lycka till hörrni… Zzzzzzzzzzzzzzzzzz

Vad Michael Jackson har med förändring att göra? Jo, en av hans fantastiska låtar (kanske den bästa?) är Man in the mirror, och den handlar om just det. Förändring!

If you want to make a change, take a look at yourself and then a that change!

Ett fantastiskt citat, och han har ju så himla rätt. Hur många gånger försöker vi inte få till en förändring genom att trycka ut förändringen på ”alla andra”?

Hur är det i förhållanden, vem är det man försöker ”ändra”? Ja inte är det en själv, eller hur?

Det finns många exempel på hur vi gärna ser förändringspotential hos andra. Varför är det så?
Jo, dels är det alltid enkelt att se brister på andra. Att hitta ett ”fel” på något/någon är inte svårt, det kan du göra med förbundna ögon. Och dels så är det naturligtvis jäkligt bekvämt. Du kan få en förändring och slipper göra jobbet själv.

Att se sig själv i spegeln kan låta enkelt, men är jäkligt svårt. Eller, det svåra är nödvändigtvis inte att se sin förändringspotential utan att faktiskt genomföra en förändring.

Jag hängde på 24hourbusinesscamp

Sam började ta för sig...

Det blev vår...

Första grillningen...

Vi drog till London...

Det närmade sig sommar...

Sam blev två år...

Mamma och moster sprang vårruset för vår förenings skull...

Vi hade en "återförening" med gamla västergårdsgänget...

Jag gick mer och mer över till nyckelhålsmärkt...

Vilken sommar vi fick!

Carina var "lite" gravid...

Jag fyllde 30 och firade med vänner...

Sa jag att vi fick en härlig sommar?

Sam började ragga på tjejer...

Sam lärde sig hoppa studsmatta...

Sandra och Micke gifte sig...

Underbara Milo kom till världen...

Lars och Emily gifte sig...

Sam blev en stor pojke...

Vi arrangerade "trasdockans dag" i Södertälje centrum!

Sam var söt i år igen...

Hösten blev grym den med...

Milo blev större...

Sam tog hand om lillebror

Det blev ett bröllop till. Jenny och Fredrik överraskade alla när de "lurade" oss till en 30årsfest...

Hälsade på hos mormor <3

Milo blev döpt...

Fyradagarsveckan på Scania innebar att vi hängde på "kyrkis" varje fredag

Sam blev mäkta imponerad när han fick reda på vad jag "bygger på jobbet"

Snön kom tillslut, och jäklar vad den kom!

Sam pott-tränade sig själv

Det blev Julafton!

.. och tomten kom!

Vi hade kul i snön (fegisen Sam vågar inte åka själv)

Oj, orkade du ner dig ända hit?

Fantastiskt vad man hinner med på ett år, och vad mycket som händer. Sam har gått från att i princip vara stum i början av 2009 till att bli en riktig pratkvarn. Ungefär som mor sin

Ser fram emot ett spännande 2010!

Jag är helt för att följa standards, best practices, processer och rutiner. Men ibland är det ”just fucking do it” som gäller, för jag vet hur lätt det är att ”planera ihjäl sig”.

Så jag menar att man ska vara både och, men att man håller sitt medvetande på en högre nivå och på så sätt kan växla mellan de två extremerna när det behövs.

Hittade följande bild på en bekants blogg och tycker att den summerar ihop det hela rätt bra.

Idéer har inget värde om de inte genomförs säger ”många”. Jag skulle dock vilja argumentera för motsatsen.

I en idé finns det alltid en liten dröm inbakad, en tro på något. Ibland storslagna drömmar och ibland såna av mindre karaktär. Att få drömma är allas vår rätt och något vi bör gör oftare och mer. Drömmar är ett bränsle som inte tär på vår jord, utan kan rädda den.

Har du många idéer betyder det att du tänker. Att du drömmer! Att idéer ofta stannar som just idéer beror på att vi är för fega eller för bekväma för att genomföra dem. Men det betyder inte att de inte har något värde? Varje liten idé du har utmanar ditt intellekt, och skapar en positiv spiral av energi i din kropp. Varje idé är ytterligare en pusselbit som bygger vägen i ditt liv.

Vid rätt tillfälle och med rätt idé, kryddat med slump och lite mod kommer DU att genomföra en av alla dina idéer. Förhoppningsvis din bästa, så då är det bra om du har många på lager. Ellerhur??

En dröm förändrar inte världen, en dröm förändrar människor, människor förändrar världen!

Keep dreaming!

Jag delade upp dem i tre kategorier förra året (privat, Scania, mitt eget bolag) och gör samma sak i år igen:

Privata mål:

• Träna på lunch eller innan jobbet minst en gång i veckan som komplement till innebandyn.
• Fortsatt engagemang i utnyttjad.se (styrelsemöte 1 gång i månaden, och stor gala i höst).
• Lyssna på ALLA sommarpratare detta år.
• Lyssna på minst 5 ljudböcker (jag konsumerar mest podcasts)
• Res till New York utan barn (barnvakt någon?)
• Åk till Vimmerby med barnen
• Fira julafton ”upp i landet” på ett hotell

InfoMate mål:

• Utbilda mig i ledarskap (en kurs planerad, hoppas på att Scanias ekonomi låter mig gå på åtminstone en till)
• Lär mig mer om hela Scania organisationen.
• Närma mig marknad (BT/KT) mer.
• Fortsätt sitta mycket uppe hos REI.
• Gör förvaltningen av FMS mindre personberoende (av mig alltså).

SweetWorld AB mål:

• Exit familjelycka.se
• Besluta om bolaget skall leva kvar vilandes (som idag) eller om det skall likvideras/säljas.

Well, thats it! (får se om jag eventuellt fyller på med något mer under veckan). Hur ser dina mål ut för 2010? Blogga om dem och länka till din post i en kommentar.