Personligt

Min mamma och pappa var aldrig ett par, inget seriöst sådant i alla fall (som jag förstått). Jag växte upp hos mamma och spenderade varannan helg hos pappa.

Här är jag med mamma till vänster och moster Johanna till höger.

Min mamma, Åsa, är en kämpe av stora mått och har gått igenom saker i livet som INGEN ska behöva genomgå.
Under min uppväxt jobbade hon mycket och länge på den lokala konsumbutiken i västergård, typ 300 meter från där vi bodde. Jag minns att jag hängde mycket där (läste serietidningar och letade pengar). Som en parentes kan nämnas att det var vid denna konsumbutik jag träffade Carina.

Mamma jobbade väldigt ofta från öppning till stängning, dvs 8-21. Man kan tycka att det är ambitiöst nog, men hon såg till att vara där minst 2 timmar innan öppning så att hon kunde ha ”kontroll” (=köra skurmaskinen, plocka fram varor, osv). Sådär har hon alltid varit och är fortfarande.

Efter stängning, och ca 14-15 timmars arbetsdag, stack hon ut och sprang en mil eller två. Jag följde ofta med på cykel.
Jag minns fortfarande hur hon fick putta upp mig för backen upp till Torekällberget (ni vet den ”mördarbacken” som vätter ner mot badparken) i slutet på rundan.

Så en STÅLMORSA är vad jag har!

Hon har ordning och reda hemma. Städar (inkl damsugning) VARJE DAG. Plockar och fixar hela tiden. Lagar mat, tvättar och tar hand om barn (mig först, nu syster Johanna).

Mamma ogillar förändringar och hatar att vara ”utan kontroll”. Därför jobbar hon alltid stenhårt med att vara BÄST på allt hon tar sig för, och backar lätt ut från sånt där hon inte känner sig bekväm fullt ut.

Därför är jag otroligt stolt och imponerad av att hon vågat ”kasta sig ut” och nu kör föreningen utnyttjad.se på sidan av sitt jobb fast med ambitionen att snart köra det på heltid.

Ni som känner mig vet att jag inte har ärvt många av ovan nämnda egenskaper från min mamma. Jag hatar att städa, jag är tankspridd och till mångt och mycket helt ostrukturerad. Jag älskar förändring och är en ständig sökare efter utmaningar och ny kunskap.

Jag har världens bästa mamma.
Mamma är min hjälte!

———-

Pappa och Berit

Min pappa, Bo, är även han en motståndare till förändring. Eller snarare en traditionsenlig man (tänk Gustav Svensson i ”Svensson Svensson”). En man med principer helt enkelt.

Han är tekniskt handikappad och hatar instruktionsmanualer, så jag har fått bistå med många installationer och uppgraderingar av diverse teknik där hemma. Fast i ärlighetens namn är han nog bara lite lat, för han jobbar trots allt på Scanias IT-avdelning på nätverkssidan.

Han gillar att ha ordning och reda. Skriver ut alla mail och skriver ner kommentarer på alla telefonsamtal. Sparar saker i pärmar och har ordning på skrivbordet.

I sin ungdom måste han ha varit ute och svängt sina lurviga mer än en gång. För han känner halva stan och när folk får reda på att han är min pappa är nästan alltid kommentaren: JAHAAAAAA så BOSSE är din farsa?!! OJ OJ OJ…. om du bara visste vilka historier jag har om din farsa…

Och det är väldigt många tjejer som vet vem han är, så undrar om han inte var ”all that and a bag of chips” back in the days?

Idag jobbar vi som sagt båda på Scania InfoMate med en vånings mellanrum. Så vi träffas titt som tätt i korridorerna och ibland även på gemensamma möten. Roligt när man tänker på det egentligen, under mina första arbetsår jobbade jag med mamma på Konsum och nu med pappa på InfoMate.

När pappa inte jobbar så lyssnar han på Taube och drömmer om en egen segelbåt. När jag blir snor-rik har jag lovat att köpa honom en egen segelbåt.
Tills dess tar han rygg på en gammal kompis som har båt och brukar spendera någon vecka eller två på den per år.

Pappa är en livsnjutare av stora mått, och även om vi inte har samma passioner i livet så är det i alla fall en egenskap vi delar.

Det sägs att pappa och jag GÅR på exakt samma sätt (jag har svårt att se hur man skulle notera något sånt, går inte alla på samma sätt? Men det är jättemånga som säger det så jag antar att det är sant).

Jag har världens bästa pappa.